måndag 23 mars 2009

Sanningen (?) om Harvard

Jag strövar runt på det vackra universitetet i Bostons gårdar och jämför med vad Linköping i Sverige kan erbjuda. Entusiastiska studentguider berättar om dess historia som sträcker sig tillbaka till 1636. Jag konstaterar snabbt att jag gärna skulle låta mig inspireras av lärare som fått nobelpriset, lyssna till Dalai Lama när han kommer på besök, eller i studenthemmets kök få möjligheten att bekanta sig med framtida presidenter och företagsledare.

Här följer lite som jag lyckades snappa upp längs rundturen. Läs dock med en nypa salt i handen, fakta kan lätt blandas upp med fantasi och genom årens lopp blir kan ordinära händelser förvandlas till legender. Ni har väl hört den om hönan och fjädern? Jag väljer dock att blint tro på allt som jag fick höra då jag tycker att det ger ett vackert skimmer åt skolans gamla tegelbyggnader.

Först några korta fakta! Harvard är:
  • Världens rikaste universitet och den näst rikaste privata institutionen i världen, större är enbart katolska kyrkan. Tillgångar 30e juni 2007: 34.9 miljarder dollar (!).
  • Gammalmodigt: 1999 var det första år då männens och kvinnornas diplom såg likadana ut efter att de tagit examen på Harvard.
  • Demokratiskt: 75% av Harvards anställda röstar på demokraterna.
  • …och Republikanskt i jämförelse med staden Cambridge som det ligger i där 97% röstar på demokraterna och 2% avstår från att rösta...
  • Väl bemannat: Sedan 1974 har 19 nobelpristagare och 15 Pulitzerpristagare arbetat i Harvards fakultet.
  • En bra början på ett framgångsrikt liv: Ett axplock av före detta Harvardstudenter inkluderar John F Kennedy, Matt Damon, John Hancock, Theodore Roosevelt, George W Bush, Barack Obama, T. S. Eliot, Natalie Portman, Tommy Lee Jones, med flera, med flera!

Harvard är beläget i staden Cambridge som skiljs åt från Boston av floden Charles. Sedan urminnes tider har universitetet och staden det ligger i stått i fejd. Varför denna fejd har uppstått finns det bara teorier om, men vad som är säkert är att den har lett till en del problem för båda parter genom årens lopp.

Tag den lilla vaktkuren vid stora grinden till exempel. När Harvard skulle resa denna oansenliga lilla byggnad så uppdagades det att marken som kuren skulle komma att stå på ägdes av staden Cambridge. Harvard vände sig till Cambridge med förfrågan om de fick bygga kuren, och fick svaret att det gick utmärkt, såvida att Cambridge stad först godkände byggnadens utseende. Harvard lämnade då vackert in ritningarna som till deras förvåning nekades av staden. Universitetet gjorde då nya ritningar och lämnade in även dessa. Svaret blev åter nej. Först efter att 300 ritningar av vaktkuren nekats blev staden nöjda med dem. Resultatet för Harvard blev att kuren är skolans per kvadratmeter dyraste byggnad. Den kostade 65000 dollar och ser ut så här:


Harvard är inte en institution som glömmer gammalt groll. När Cambridge ett antal år senare skulle bygga en ny brandstation hade Universitetet hunnit bli rikare och expanderat sina ägor så pass att det visade sig att den uttänkta marken för brandstationen ägdes av skolan. Man kan undra om inte minnet av den dyra vaktkuren låg kvar som ett bittert enris på de stolta akademikernas tungor! Hur det nu än var så sa Harvard till Cambridge att de gärna fick bygga er brandstation skolans mark om de uppför den i samma stil som de övriga byggnaderna på området (tegelbyggnader med vita inramningar runt fönstren). Cambridge åtlydde, men hade inte räknat med den tredubbla kostnad som denna design innebar för staden.

Vi lämnar byråkratiskt gnabbande för en stund och riktar våra blickar tvärs över gatan från den dyra brandstationen. Där står nämligen Harvard Memorial Hall. Det är den största och vackraste byggnaden på området som uppfördes på 1870-talet till minne av de Harvardstudenter som stupat i amerikanska revolutionen. Byggnaden, som liknar en kyrka, har bland annat en matsal ("Annenberg Hall") för alla som läser första året på Harvard ("the Freshmen"). Denna sal är inspirerad av en liknande på Oxford i England som användes av filmmakarna som inspiration till den stora matsalen på "Hogwarts" när de gjorde filmer ar Harry Potter-böckerna.

Majoriteten av de stupade studenterna kom från de rika familjerna i norra Amerika och stred därför under nordstaternas flagga. Ett antal studenter hade dock sina rötter i södern och valde därför när revolutionen blossade upp att resa ned dit för att strida vid sina landsmäns sidor. När byggnaden efter kriget skulle uppföras skickade universitetet ut en förfrågan om bidrag till projektet. Detta resulterade i den mest lyckade välgörenhetsinsamlingen i Harvards historia: Över 400 000 dollar (som i andel av den tidens BNP idag skulle uppgå i över 750 miljoner dollar) mottogs från familjer till de stupade studenterna. Eftersom att majoriteten av studenterna kom från rika familjer i norr så kom också en väldigt stor mängd pengar från dessa områden. Trycket från dessa pengar på Harvard blev för högt och man beslutade sig därför för att utelämna namnen på de 64 stupade sydstatssoldaterna från minnesväggen i hallen. Detta faktum är fortfarande en debatterad kontrovers. Mer finns bland annat att läsa i The Harvard Crimson.


Åter till fejden mellan skolan och staden! Mitt på Memorial Hall står ett högt torn som liknar ett kyrktorn. År 1956 började detta torn helt olyckligt att brinna under en renovering. Hela skolan kom i uppror över denna hemska olycka och allas blickar var vända mot brandstationen på andra sidan gatan. Akademikernas akuta behov av hjälp möttes dock av döva öron. Det tog brandmännen 30 minuter innan de äntligen kom ut ur sin station, baxade fram sina slangar och släckte branden på andra sidan gatan. Vid det här laget hade hela tornet förstörts av lågorna.

Universitetsledningen var i uppror och en officiell ursäkt från brandmästaren utkrävdes. Han gick med på att tala ut om händelsen, men skolan fick inte det svar de hade hoppats på. Brandmästaren sade helt enkelt att bygget av den vackra Harvard-liknande brandstationen hade kostat staden Cambridge så mycket pengar att de inte haft råd med den utrustning som krävdes för att släcka en eld belägen så högt upp i Memorial Halls torn. Brandmännen hade helt enkelt inget annat val än att vackert vänta tills tornet brunnit ned till en höjd som låg inom deras räckhåll. Även stadsbor har förmågan att vara långsinta.

Nästa historia handlar om Harvards stora bibliotek. Det är centrum för världens största akademiska boksamling, the Harvard University Library, med 90 bibliotek och 15 miljoner volymer. Historien börjar med en pojke vid namn Henry Elkins Widener som kom från en förmögen familj till Harvard för att studera och tog sin examen på skolan år 1907. Denna pojke var mycket intresserad av gamla ovanliga böcker och samlade på dessa. I hans ägor fanns bland annat ett original av Gutenbergs bibel, en av de äldsta tryckta böckerna i världen. Några år efter att han fått sitt diplom från Harvard åkte Henry tillsammans med sin mor och far till Frankrike för att leta upp fler objekt till sin samling. Då de ville resa hem med en komfort och hastighet som anstår det finare folket så köpte de biljetter till ett toppmodernt fartyg som passande nog den 14e april skulle lämna hamnen i Southampton för att korsa Atlanten. Som ni kanske förstår var alltså året 1912 och fartyget hette Titanic. Allmänt känt är också att ett isberg förhindrade att fartyget någonsin nådde sin destination. Både Henry och hans far dog i olyckan, medan modern lyckades överleva.

När modern, förkrossad över sin förlust, återvänt till Amerika ville hon uppföra ett monument över sin älskade son så att hans minne skulle leva kvar. Hon donerade därför ofattbara 3,5 miljoner dollar (ha i åtanke att detta var 1914, idag skulle summan uppgå till nästan 80 miljoner dollar) till Harvard Universitet för att de skulle bygga ett bibliotek till sonens minne. Harvard antog med nöje erbjudandet och rev till och med sitt gamla bibliotek för att ersätta det med det nya. Pengar kommer dock som vi alla vet sällan utan krav. I det här fallet var kraven från modern tre till antalet:

1. Inte en sten får rubbas från bibliotekets yttre fasad. När modern förstått att man på Harvard tänkte riva det gamla biblioteket så blev hon rädd att hennes egna monument skulle gå samma öde till mötes den dag då någon rikare filantrop kom ångandes med sina pengar och idéer. Detta krav har fått den konsekvensen att biblioteket idag har 6 våningar under jord. Dessa har Universitetet byggt ut när dess växande samlingar av böcker inte längre rymts inom den ursprungliga byggnadens väggar.
2. Mitt i biblioteket skall det upprättas ett rum tillägnat sonen. I detta rum skall alla hans samlingar förvaras och i centrum skall ett litet bord stå där sonen kan sitta och läsa ur sina böcker. På bordet skall en vas med färska blommor stå. Blommorna skall bytas ut varje dag av bibliotikarien - den första av de två personer som är de enda som har tillträde till rummet. Den andra personen är enligt moderns krav sonen Henry (i vilken form han nu behagar att ta sig dit).
3. Henrys moder var av den tron, att om hennes son hade varit bättre på att simma så hade han överlevt olyckan på havet. Därför instiftade hon som tredje krav för att Harvard skulle få hennes pengar att man för att få ett diplom från Universitetet var tvungen att klara av ett prov i simkunnighet. Kravet kvarstod i över 50 år, tills det till slut hävdes då man ansåg att det stred mot konstitutionen.

På skolan är man mycket mån om att följa dessa tre krav. Det skall till och med finnas upprättat ett växthus som är till för att förse det centrala rummet med färska blommor i alla årstider. Anledningen till noggrannheten är att om kontraktet bryts så står det klart och tydligt att "The Harry Elkins Widener Memorial Library" samt alla dess tillgångar omedelbart tillfaller staden Cambridge. Änkan visste att utnyttja gammal fejd för att nå sina mål!

Härmed tystar jag skrytet om en skola jag inte själv går på med en kort skål: In vino veritas!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar