25 minuter, 2 gånger om dagen, 5 dagar i veckan i 20 veckor. Här får ni ett dokument.
Frukosten är äten, disken är diskad, tänderna är borstade och håret slemmat. Dags att gå ut genom ytterdörren! (Notera vår fina stålgroda ovanför lampknappen till vänster.)
Lukten av cigarettrök och död katt blandas med känslan av den knarrande trätrappan under fötterna och dammet som yr från de gamla heltäckningsmattorna. Välkomna in i trapphuset.
Nere på andra våningen ser man äntligen ljuset skymta genom ytterdörren. Världen väntar med en ny dag i beredskap. Håll andan ett litet tag till bara!
Ah, Jay Street! Den rustika charmen hos de pastellfärgade fasaderna vid min högra sida när jag på lätta fötter strövar ned för backen.
Saras favoritkorsning sätter bokstavligen stopp för den hisnande färden nedför. Den ser inte mycket ut för världen på kort, men är mystiskt somrig i verkligheten. Njut inte för länge bara, bussen låter inte vänta på sig. Sväng höger!
Det tog sin tid innan jag insåg att den undre gatan inte är döpt efter en Shakespearefigur (Hamilton = Hamelet?). Hur som helst. Dags att svänga igen, denna gång till vänster.
Hamilton Street. Här finns många viktiga inrättningar...
…till exempel denna som råkar ha hur sjukt goda cheescakes som helst! (De har en rätt frän skylt också.)
Härnäst bär vägen över Swan Street och vidare in på Empire State Plaza. Detta pompösa komplex som rests av Borgmästare Nelson A Rockefeller avslutar den gående delen av vår färd. Här kommer ett par bilder:
(Läs på Wikipedia om ni vill veta vilka byggnader bilden föreställer.)
I väntan på bussen är vi givetvis effektiva och försöker sola en skvätt i lä bakom stenhörnet.
Eh… Ja! Som sagt, var var jag…
Här kommer ju bussen! Skynda er att kliva på nu.
En trogen gammal (med betoning på gammal, inte på trogen) sate till buss. Trång som attan är den också, men gratis! Sa jag att dörren öppnas manuellt med en stålspak?
Busschauffören Chad har bara en replik: "Ok! See ya tomorrah!" Konversationerna med honom låter ungefär så här:
- (Erik) Thank you for the ride!
- (Chad) Ok! See ya tomorrah!
- (Erik: Nästa dag) See you tomorrow!
- (Chad: Nästa dag, blir lite osäker och tappar liksom tråden) Ok! … See you tom…
- (Erik: Fredag eftermiddag) Thank you for the ride!
- (Chad: Fredag eftermiddag) Ok! See you tom… on Monday!
Än har vi inte nått resans mål! Färden bjuder på vacker flodnära natur och vita konstiga fabriker. Albany må vara ett bakvatten enligt turistguiderna, men jag är ingen turist! Jag är tillfällig invånare och uppskattar stadens slappa trivsel och de jeans- eller hotpantsbeklädda amerikanska studenterna. Kom hit och drick en kanna öl till några slemmiga chickenwings på Washington Tavern om ni inte tror mig.
Äntligen framme vid East Campus. Vårsolen blänker i det brungula teglet. Den ynkliga fontänen som omges av "exotiska" minipalmer har just målats om och satts igång för våren. Här hålls kunskapens fana högt.
Med släpande steg travar vi in i byggnad A och genom korridorerna till...
… rum A217. Sådär heter förresten vår handledare. Trevlig prick, ni kan läsa om honom i tidigare inlägg. Alldeles straxt kommer han att med sin förvånansvärt gälla ton glatt hälsa oss "Good morning!". Han må vara kort, men i hans lilla kropp finns en stark positiv energi som driver runt hela hans lilla forskningsvärld.
End of the line. Den grå stolen skall smeka min stjärt under de närmsta 6-8 timmarna. Så är det bara. Välkommen till kontoret "where the magic happends".
Den där stolen ser inte så lockande ut - då föredrar jag cheesecakeskylten och allt vad den utlovar:P
SvaraRaderaSaknar dig Erik! Snart kommer vi och då kan vi va "tillfälliga turister" tillsammans!
kram din syster F-ny